Rita Paqvalén

Rita Paqvalén

projektledare i projektet Finland 100 år – i regnbågens färger.
Katriina Rosavaara

Katriina Rosavaara

konstnärlig ledare i projektet Finland 100 år – i regnbågens färger.

När vi talar om sexuella och könsminoriteters egen historia är det svårt att undvika ord som osynliggörande, nertystande, hemlighållande, censur och självcensur. Vi talar om skåpets politik. Om hur den dominerande kulturen och samhället har genom lagparagrafer och olika normer förtigit och förbjudit praktiserandet och presenterandet av det homosexuella begäret, samt bestämt vilka former av könsuttryck som är acceptabla i en given tid och plats. Dessa förbud och förtiganden samt rädslan för avslöjanden har skapat en kultur hemlighållande och självcensur.

Sexuella och könsminoriteters egen historia finns, den hittas mellan raderna samt i marginalen, i bisatserna och i vindskyffenas hemliga fack. Den finns överallt – i alla tider, samhällsklasser och kulturer, men för att få syn på den krävs en känslighet och en förmåga till mothårsläsning.

Minnesorganisationer och andra konst- och kulturorganisationer har en central roll som bevarare, förmedlare och modifierare av Finlands historia och konst. Vad som berättas och hur det görs är av avgörande betydelse. Genom de val som görs gällande dokumentation och framställningar, skapas uppfattningar om vems berättelser som hör till det gemensamma kulturarvet. Konst- och kulturorganisationer har därför ett stort ansvar och de bör vara uppmärksamma på att de, genom sin verksamhet, inte ytterligare förstärker fördomar gällande nationalitet, etnicitet, kön, sexualitet eller funktionsförmåga.

Konst- och kulturinstitutioner bör aktivt skriva om historien, erbjuda rum och nya positioner för nertystade röster och de ska utmana rasistiska och stereotypifierande uppfattningar. Genom att erbjuda nya queera perspektiv till samlingarna eller övrigt innehåll kan konst- och kulturaktörer även nå nya, aktiva publikgrupper.

Genom projektet Finland 100 – I regnbågens färger vill vi uppmuntra till ett nytt seende och tolkande. Vi vill utmana konst- och kulturaktörer runtom i Finland att inkludera sexuella och könsminoriteters historia, konst och kultur i sitt 100-årsprogram. Hur ser det finska samhället och konstfältet ut om vi betraktar det genom ett perspektiv där sexuella och könsminoriteters historia och konst ses en del av den stora gemensamma berättelsen och inte som marginella företeelser?

Då Finland nästa år fyller hundra år är det viktigt att fråga oss hur väl samhällets mångfald speglas i historiska framställningar och i konst- och kulturutbudet. Tove Janssons konst har alltid varit synlig, men som konstnär och representant för en minoritet har hon varit hel endast en kort tid. Också Tom of Finlands i dag uppburna konst var fram till 2000-talet mer känd utanför Finlands gränser än på hemmaplan. Hur mycket konst och hur många konstnärer finns det i historien som vi ännu inte känner till? Vad borde vi minnas? Vilka slags pärlor har förtigits, gömts undan och kanske därför glömts bort? Vad ryms inom 100 år och vad händer nu? Hur ser 2010-talets queera konst eller HBTQ-kultur ut?

Välkommen på ett regnbågsskimrande äventyr in i Finlands mångstämmiga kultur och historia!

Share This